Hej!

Idag hade vi en workshop i bild tillsammans med Mats. Workshopen började med att Mats berättade lite om optisk medelpunkt. Den optiska medelpunkten ligger oftast lite högre upp än mitten och antingen på höger eller vänster sida. Den optiska medelpunkten är den punkt där vårt fokus fastnar först. Mats[1], gav ett exempel på en film med Julia Roberts, där hon dyker upp i tv rutan i högra hörnet i klädd i en röd klänning. När Julia dyker upp i rutan fastnar vår blick direkt där. Även om vi tror att det är en slump så är det vår blick som dras till den optiska medelpunkten.

Efter genomgången började vi arbeta med dagens uppgift som var uppdelad i tio olika uppgifter. Vi skulle alla skapa en liten tittruta som skulle vara i samma storlek som ett frimärke. Vi gjorde sedan en titthålsförstoring av en bild och genom att återskapa en förstoring av bilden i olika slags material skapade vi olika mönster. Vi fick använda oss av massvis med olika material, som akvarellpapper och akvarellfärger, pastellfärger, vattenfärg, kritor och flera olika material. Det var en jätte rolig uppgift och jag fick chansen att prova på att arbeta med material som jag aldrig hade testat tidigare.

Dagens uppgift gjorde så jag var tvungen att tänka lite utanför ramarna och jag fick chansen att skapa det jag ville med fria händer. Jag var osäker från början på vad jag skulle göra men jag bestämde mig sedan för att bara köra på och testa mig fram. Jag tänkte att ingenting är fel och jag tycker det är extremt viktigt att man både som pedagog och elev vågar testa sig fram utan att vara rädd för att det man skapar ska anses som fel eller fult.

Utbudet av material var extremt stor. 

En kopia av samma bild fast i fem olika typer av material. 

Med hjälp av bilderna kunde jag skapade olika mönster. 

Körling (2012, s.247-248) beskriver hur pedagogens ifrågasättande och kritiserande av elevernas arbeten kan skapa känslan av misslyckande hos eleverna och även känslan av att deras arbeten inte når upp till lärarens förväntningar. Jag förstår att man som pedagog har sina egna förväntningar på en uppgift och när resultatet inte blir som man hade tänkt sig är risken stor att pedagogen känner sig missnöjd. Därför tycker jag det är extra viktigt att man som pedagog inte sätter för stor press på varken sig själv eller på barnen. Det är även viktigt att pedagogen tänker på hur hen talar till barnen så barnen inte får känslan av skam och misslyckande.

Skillnaden mellan att styra och stötta i en aktivitet enligt mig är att när man som pedagog styr är det tänkt att barnen ska göra det som pedagogen bestämt och ofta förväntas det att barnens resultat ska bli så likt som möjligt. Men styra kan även vara en fördel när man som pedagog inte vill att uppgiften ska vara allt för fri men att den styrs inom vissa gränser. Vid en aktiviteter som kräver pedagogen stöd anser jag att barnen ska få lite firare tyglar och pedagogen ska finns där för att stötta vid frågor och problem men det är inga strikta linjer på vad som måste göras. Det är viktigt för mig att som pedagog visa barnen att ingenting är fel och att barnens tankar och åsikter är något positivt som jag ska ta tillvara på vid aktiviteter och uppgifter.

-------------------------------------------------------

Referenser: 

[1] Mats Andersson, Workshop Campus Varberg, 2014-09-16. 

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber